Dag 1 – 3

Dag 1: (Fredag 7/8).

grupp.jpg Jag vaknade 04.15 efter 6 dagars scoutläger och tåget till Stockholm skulle gå klockan 05.00 i från Karlskrona. Någon från lägerledningen körde mig in till Karlskrona i rasade fart så att jag inte skulle missa tåget. Väl framme på Stockholms Central mötte jag Pär, men vi kunde inte se några andra SÖS:are. Vi satt och diskuterade överlevnad och Pär berättade lite om sina tidigare erfarenheter från strapatserna. I Ånge så mötte vi Ann och ett par andra SÖS:are. De flesta SÖS:are var redan fältklädda, men det var en typ som stod i frack och såg allmänt snobbig ut. “Snobben” visade sig vara Johan och skulle också deltaga i strapatsen, klädd i frack. Vi fråga och skämtade om att han tränade på att desertera i från ett bröllop eller liknande. Men vad säger att man är klädd för friluftsliv när man hamnar i en överlevnads situation. Vi satt alla samlade på tåget till Ålstad och alla delade glatt med sig av sina tidigare erfarenheter. Väl framme på Ålstads fhsk serverades det en sista måltid innan vi visiterades. Efter visitationen där vi fick lämna ifrån oss våra klockor så var dags att ta gruppfoto innan avmarschen. Första ettapmålet var Glappsjöstugan där Stefan Källman tog urin och blodprov innan vi vandrade vidare hela natten. Framåt små timmarna började det dessutom regna.

blod_prov.jpg

Dag 2: Vi har vandrat hela natten i obanad terräng och regnet har öst ner, framåt gryningen så stötte vi på Micke som beordrade oss att ta en kortare vila, jag satte mig mot ett träd och somnade på en gång. Efter en stund väcktes vi och beordrades att förbereda oss för ett vad. Vattendraget vi skulle över var ca 3 meter brett och lite mer än midjedjupt. Vadet hade förberetts med en lina och vi fick låna flytväst, sandaler och som extra säkerhet så knöts vi fast i en räddningslina. Wow, coolt tänkte jag. Nu skulle jag kunna ta lite actionbilder med kameran. Jag fick nu den bistra erfarenheten varför man alltid ska ha med sig extra batterier till kameran, mina batterier var nämligen helt döda. Stefan lovade att skaffa fram nya batterier så fort han bara fick möjlighet. Så det blev inga bilder på det iskalla vadet, det jobbigaste var att torka sig efteråt och den regnvåta luften gjorde inte det hela mycket lättare. Vi fortsatte att vandra hela dagen med bara några få kortare raster för att samla in mat, mestadels islandslav1 och kråkbär. Kråkbären har en smak som gör att man tröttnar på dem efter att ha ätit en hand full och äter man ytterligare bär kan man få ett lättare illamående. Jag skulle personligen undvika bären om jag hade haft något val, men blandar man dem med lite blåbär så går det ganska bra. Problemet var att naturen inte var allt för generös med blåbär. Vi gick stora delar av dagens sträcka i obanad terräng med en marschhastighet på ca 1-3 km/h, för att hålla kursen så använde vi oss av en sk “svensk-kompass” (Dvs en lång slana som man använder som “roder”) på fyra km så gick vi enligt S. Källman bara ca 100 meter fel. Mitt under dagen så gjorde vi en lite längre paus, jag bara lade mig ner och somnade. När jag sov som bäst så dök Micke upp och sparkade liv i mig, Pär och Mattias. Det var nu meningen att vi skulle vara sårmarkörer, Micke sminkade oss. Jag fick ett halvt avbrutet finger, Mattias ett brutet ben. Pär blev blekt innan han sprang i väg för att hämta de andra. Medan vi väntade på de andra somnade jag och vaknade inte till fören Mats frågade hur jag mådde. Mats såg att mitt finger var av, efter att ha kollat om min nacke var ok tog han sin tröja och fixade till en kudde åt mig. Min jacka fick duga som täcke och mina extra strumpor blev ett bandage. Så fort jag blev lämnad ensam så somnade jag av utmattning vilket gjorde att de oroade sig lite extra över min status. Det tog lite tid innan någon upptäckte att Pär var blek och att han hade blivit chockad över att se oss skadade och allt blod. Trotts att alla var trötta och allmänt avtrubbade så var det ingen som begick några större misstag vid omhändertagandet av oss skadade. Efter en utvärdering så var det dags att traska vidare. Under vandringen så passade jag på att äta allt jag kunde finna i form av groddknoppar från groblad och ormrot, det blev även en del bär (kråkbär, hjortron och blåbär). Under dagens lopp så fann vi en glasflaska och en plåtburk. Vi vandrade fram till midnatt någon gång.

Dag 3: Jag vaknade ca en timme innan solen gick upp av att det var svin kallt, i min trötthet och vilja att sova så hade jag slarvat med min “säng”. Man brukar ju säga “Som man bäddar får man ligga” och jag hade inte bäddat. Jag hade precis som alla andra bara lagt mig direkt på marken med bara regnjackan som skydd mot markfukten. Mark kylan hade gjort mig riktigt kall och att jogga runt hjälpte föga. De andra började nu också vakna till liv av samma orsak (fan vad en kopp varmt kaffe hade varit gott). Undertiden som solen steg allt högre på himmelen så vandrade vi sakta vidare. Vi gick längst med en kall västsida så solstrålarna fick aldrig en rättvis chans att värma oss.

Bivakbygge
bivack_1.jpg Framåt förmiddagen (troligtvis nio tiden) så kom vi fram till det ställe som skulle bli vårt hem de närmaste dagarna. Vi började med att samlas på det ställe som vi skulle kalla rådsklippan för att dela in oss i grupper om tre i varje. Jag måste ha somnat för jag visste inte riktigt vad som hade hänt eller vilken grupp jag var i. Men i alla fall så den grupp jag tydligen var med i slog sig samman med en annan grupp. Gruppen består av följande Bosse som är en KFUM/K scout i från Lund, Carl-Ove som är en 08:a (Jag träffade Carl-Ove första gången under fältsjukvårdskursen juni 98), Stefan som är en äkta buch-man och har bott både i norra USA och Kanada, Jonny “Plasten” som jobbar på något värmeverk i Norrtälje trakten. Och sist men inte minst Ronny, som är en veteran och har fyra eller fem strapatser bakom sig, tyvärr så är han ganska tystlåten av sig. Det tog ganska lång tid för oss att komma igång med bygget av bivack, dels pga lågt blodsocker och den allmänna tröttheten men även pga “ju-fler-kockar-syndromet”, som tur var så räddade Jonny oss genom att hitta en plastpressening vid ett jakttorn. Vi beslutade oss för att bygga ett skärmskydd, med en granrisvägg framför och att ha eldstaden inne i bivacken. Bivacken hade följande uppläggning, fem stycken sovplatser och sittplats åt eldvakten. Medan vi byggde bivack så drillade Mattias och Mats eld med hjälp av en drillbåge och Pär gjorde en kokgrop där vi tillagade lav (manlav och islandslav) smaksatt med hjortron och lite kråkbär. När vi var färdiga med bivacken så samlades vi till rådsmöte och pratade igenom vad som mer skulle göras.

camp_site.jpg


%d bloggers like this: